Min första dag på SFI

Det var en kylig dag i vintern 2012. Min handledare ringde mig och sade att jag skulle börja skolan dagen efter på SFI. Direkt efter samtalet kände jag mig ängslig. Jag hade väntat på den dagen ungefär en månad, men nu var jag mycket oroligt. Jag visste inte att skulle hända i skolan. Jag kunde ingenting, ens ett riktigt ord! Min familj tröstade mig, eftersom de skulle studera på SFI också. Min mamma lovade att allt skulle bli bra.

Jag och min familj utom min lilla syster gick till busshållplats. Där väntade våra handledare. Vi tog bussen till nya skolan, SFI. Efter 20 minuter lämnade vi bussen och promenerade till destinationen. På väg ditt halkade jag flera gånger! Efter några sekunder fick jag se en stor byggnad. Det var Vuxenutbildningen.

Jag steg in skolan. Det var spännande för mig. Just då tänkte jag inte på min oro. Jag bara tittade på folk som var där. Jag tänkte att alla stirrar på mig, men det stämde inte. Det verkade att alla hade bråttom. När jag försökte att hitta min plats, ropade min handledare på mig. Han skulle visa mitt klassrum. Först hjälpte han min familj och nu var det min tur. Han visade mig klassrummet och han själv försvann direkt.

Jag knackade på dörren och samtidigt repeterade jag "hej" och "god morgon"! En kvinna öppnade dörren, hon hade ett stort leende. Vi hejade på varandra, och jag gick in och sade god morgon till eleverna. Det var en multinationell miljö och jag tyckte mycket om det. När jag satte mig på stolen, viskade någon hej på persiska. Jag vände mig om bakom och då fick jag se min syster! Jag kände mig glad att jag inte var ensam.

Sedan presenterade sig läraren. Hon hette Alexandra. Hon var väldig rolig, tyckte jag. Hon förklarade för oss att vad vi skulle göra under kursen. Efter den kursen skulle de dela oss på riktiga kurser. Jag fattade ingenting men läraren visste det. I slutet av lektionen fick jag och min syster en tolk. Då förstod vi att vad hon sade.

Till slut sade min syster, Elina att jag såg lugn ut under kursen. Jag skrattade och sade att jag inte borde vara orolig. Det var en underbar dag!           

Mötet på museet

I tisdags var jag på museet. Det var jag, Teresa och nästan alla mina klasskamrater. Teresa var den som planerade för oss att gå på museet, eftersom vi skulle lära oss mer om samiska människor. I museet var en samisk pedagog som ledde oss. Hon hette Annika Josbrant.

Vi började med att ta trapporna till tredje våningar. Annika öppnade en dör och alla gick in ett stort rum. Längst bak i rummet stod några obekväma pallar och vi satte oss på dem. Efter det presenterade sig våran pedagog och vi fick också presentera oss.

Lite senare slog hon på samisk musik och började samtidigt klä på sig sin folkdräkt som hette "Kolt". Annika visade oss också hur dräkter ser ut  på samiska män. Färgerna på dräkterna  hade egna betydelser, eftersom samerna finns i fyra olika länder. Färgerna visar vilket av områdena de kommer  i från.

Sedan berättade hon om deras samiska traditioner, deras kultur, yrken, flagga, deras geografiskt läge och många andra saker. Jag tyckte att det var jätte kul att få veta om olika traditioner.

Jag tror att hon var mycket skickligt på att berätta, man kan försåt henne. Annika berättade också om sina föräldrars liv i samebyar. De hade egna svårigheter i skolan. Hon hörde en spännande saga av sin pappa. Sen återberättade hon den roliga sagan för oss.

Egentligen ökade vi våra kunskaper genom att lyssnade på henne. Hon gav oss mycket information om sittfolk. Hon kunde inte bar samiska och hon såg ledsen ut för det. Jag tyckte att det är inte roligt att man inte kan sitt modersmålsspråk, men Annikas mamma tänkte inte så här och hon hade säkert sina egna argument.

I slutet av mötet fick vi ställa frågår och det gjorde några elever. Efter det tackade vi  Annika för besöket och sen fick vi gå hem. Det var ett lärorikt besök! 

Koppling

1.      Norge är ett av dem fyra länder som kallas ”Sampi” och Henriks familj har renarna i Norge.

2.      De barnen i filmen gick till samisk skolan i Jokkmokk. Henrik och Kristin studerar också på samisk skolan i Soppero.

3.      Samerna i byn använde helikopter att gå till fjäll. Jag fattade den i filmen. I boken har jag läst att Henrik och Agnes gick till fjäll med helikopter också.

Boksamtal(nummer-2)

Idag kom Stina till oss och sade att Teresa inte kan komma idag och Siriporn ska vara ledare under lektionen. Vi har suttit tillsammans, vid ett bord, som förra veckan och Siriporn började berätta om boken. Först skulle hon berätta om hela boken! Från början till slut!

Men vi förklarade för henne att hon ska berätta om tydliga sidor. Efter det gjorde hon så här och berättade.

När vi hade slutat sammanfattningen, skulle vi berätta våra citat, men ingen gjorde inte! Alla sade att de ska skriva på sina bloggar och publicera det.
I slutet av diskussionen, öppnade vi våra bloggar och skrev om vad vi gjorde idag.  

Orättvisa beteende

Fröken gick snabbt till klassrummet. Jag sprang efter henne. Fröken öppnade dörren och steg in  klassrummet och stängde dörren bakom sig. Jag stod precis bakom dörren.

Jag knackade på dörren, men fick inget svar. Äntligen öppnade jag dörren och gick att sitta på mitt ställe.

Fröken frågade  eleverna: vem kan redogöra för mordet på Gustav den tredje?
Ingen kunde inte utom jag. Jag tog upp min hand att svara på frågan, men fröken tittade inte på mig…

Anton sade: Elina kan... 
men fröken brydde oss inte och sade : vad dåligt att ingen kan.

Några sekunder senare ville hon att eleverna öppna sina böcker och började högläsningen. Fröken valde Anton att läsa högt. Hon visste att Anton inte kunde väl svenska. Stackars Anton läste med svårighet. Jag tänkte att det fröken stoppade honom och valde en annan elev att fortsätta. Hon tackade eleven efter högläsningen.

Nu var det min tur att läsa. Jag höll min bok och stod att börja, men fröken hoppade över mig.

Eleven framför mig började läsa. Jag fick sitta på min stol. Jag kände mig en stor sorg i mitt hjärta. Jag kände mig övergivet, men fröken var så nöjd, jag var säker på det.

Jag blev stressad och  kunde inte tåla ännu mer. Jag lämnade klassrummet och gick ut. kanske till min pappa…