Det var en kylig dag i vintern 2012. Min handledare ringde mig och sade att jag skulle börja skolan dagen efter på SFI. Direkt efter samtalet kände jag mig ängslig. Jag hade väntat på den dagen ungefär en månad, men nu var jag mycket oroligt. Jag visste inte att skulle hända i skolan. Jag kunde ingenting, ens ett riktigt ord! Min familj tröstade mig, eftersom de skulle studera på SFI också. Min mamma lovade att allt skulle bli bra.
Jag och min familj utom min lilla syster gick till busshållplats. Där väntade våra handledare. Vi tog bussen till nya skolan, SFI. Efter 20 minuter lämnade vi bussen och promenerade till destinationen. På väg ditt halkade jag flera gånger! Efter några sekunder fick jag se en stor byggnad. Det var Vuxenutbildningen.
Jag steg in skolan. Det var spännande för mig. Just då tänkte jag inte på min oro. Jag bara tittade på folk som var där. Jag tänkte att alla stirrar på mig, men det stämde inte. Det verkade att alla hade bråttom. När jag försökte att hitta min plats, ropade min handledare på mig. Han skulle visa mitt klassrum. Först hjälpte han min familj och nu var det min tur. Han visade mig klassrummet och han själv försvann direkt.
Jag knackade på dörren och samtidigt repeterade jag "hej" och "god morgon"! En kvinna öppnade dörren, hon hade ett stort leende. Vi hejade på varandra, och jag gick in och sade god morgon till eleverna. Det var en multinationell miljö och jag tyckte mycket om det. När jag satte mig på stolen, viskade någon hej på persiska. Jag vände mig om bakom och då fick jag se min syster! Jag kände mig glad att jag inte var ensam.
Sedan presenterade sig läraren. Hon hette Alexandra. Hon var väldig rolig, tyckte jag. Hon förklarade för oss att vad vi skulle göra under kursen. Efter den kursen skulle de dela oss på riktiga kurser. Jag fattade ingenting men läraren visste det. I slutet av lektionen fick jag och min syster en tolk. Då förstod vi att vad hon sade.
Till slut sade min syster, Elina att jag såg lugn ut under kursen. Jag skrattade och sade att jag inte borde vara orolig. Det var en underbar dag!
Jag och min familj utom min lilla syster gick till busshållplats. Där väntade våra handledare. Vi tog bussen till nya skolan, SFI. Efter 20 minuter lämnade vi bussen och promenerade till destinationen. På väg ditt halkade jag flera gånger! Efter några sekunder fick jag se en stor byggnad. Det var Vuxenutbildningen.
Jag steg in skolan. Det var spännande för mig. Just då tänkte jag inte på min oro. Jag bara tittade på folk som var där. Jag tänkte att alla stirrar på mig, men det stämde inte. Det verkade att alla hade bråttom. När jag försökte att hitta min plats, ropade min handledare på mig. Han skulle visa mitt klassrum. Först hjälpte han min familj och nu var det min tur. Han visade mig klassrummet och han själv försvann direkt.
Jag knackade på dörren och samtidigt repeterade jag "hej" och "god morgon"! En kvinna öppnade dörren, hon hade ett stort leende. Vi hejade på varandra, och jag gick in och sade god morgon till eleverna. Det var en multinationell miljö och jag tyckte mycket om det. När jag satte mig på stolen, viskade någon hej på persiska. Jag vände mig om bakom och då fick jag se min syster! Jag kände mig glad att jag inte var ensam.
Sedan presenterade sig läraren. Hon hette Alexandra. Hon var väldig rolig, tyckte jag. Hon förklarade för oss att vad vi skulle göra under kursen. Efter den kursen skulle de dela oss på riktiga kurser. Jag fattade ingenting men läraren visste det. I slutet av lektionen fick jag och min syster en tolk. Då förstod vi att vad hon sade.
Till slut sade min syster, Elina att jag såg lugn ut under kursen. Jag skrattade och sade att jag inte borde vara orolig. Det var en underbar dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar