Det var härligt och se den filmen, tycker jag. Jag brukar inte lyssna på Country musik. I Iran var den sorten av musiken ganska okända, men i alla fall fanns några grupper som jobbade med Country musik. Jag tror den kan vara super bra på sin vis.
Linda martell var den som Jill sökte efter henne. Linda är den första svarta countrysångerska. Titiyo, den svensk sångerskan önskade träffa henne och hon gjorde det med Jills hjälp. Jag tycker att den är jätte spännande händelse för alla personerna i filmen, särskild för Titiyo.
I många år sen, typ 1965 hade svarta människor ganska svårt liv. De hade ingen frihet att välja nånting. I filmen såg jag en man och kvinna som var gift med varandra. Kvinnan var svart och manen var vit. De berättade att deras grannar och kompisar hade dåligt beteende mot dem. En gång eldade upp grannar deras hem, men just då började regna mycket. Det var tur för dem, jag tror.
En annan sak som var kul för mig, var en man som spelade med sin mun. Just då mindes jag en kvinna som är granne med oss, hon kan spela med sin mun också. Hon spelar och dansar samtidigt. Det är en annorlunda aktivitet, tycker jag.
